Mors dag

Jag är stolt över min mor på många sätt, men idag (som är en bra dag) vill jag belysa hur förlust av privatliv kan påverka hela livet. Det har också påverkat mig så utan min mor skulle jag kanske inte blivit Piratpartist. Men jag börjar med att låta min systerson, Kubilay Utkutug berätta om min mor första kärlek:

Mormors ungdomskärlek

Min mormor växte upp i Nordnorge under andra världskriget. Hon var sjutton år och gick i realskolan i Tromsö när hon förälskade sig i en pojke på gymnasiet som hette Nils. Mormor säger att hon inte kommer ihåg riktigt hur det hände de blev ett par, hon säger att redan från första ögonkastet visste de, mormor och Nils, att de älskade varandra. För att komma hem till sin hemby måste mormor på den tiden få ett intyg av tyskarna, en schein, som gjorde att hon kunde resa fritt. Hon var tvungen att passera två fjordar med färja innan hon var hemma, och en gång kunde Nils inte slita sig från henne när det var dags att gå på färjan, så han gick ombord också, utan en schein, vilket faktiskt var ganska farligt, så förälskad var han.

När de var framme klockan tre på natten, låg de under midnattssolen, sida vid sida och höll om varandra, inte mer, det vågade de inte. På morgonen skulle mormor träffa sin mamma som var allt annat än glad när hon såg mormor med en pojke, men när hon fick höra att han var son till skoldirektören mjuknade hon, mormors mamma var nämligen lärarinna.

Nils pappa, skoldirektören var vid den här tiden arresterad av tyskarna och mormor berättade hur de gick förbi Gestapos högkvarter, gång på gång, för att Nils hoppades få se en skymt av sin pappa.

När sommaren var slut skildes de åt, Nils blev soldat och blev placerad på neutralitetsvakt, och mormor väntade och väntade på att få höra ifrån honom. Men inget brev kom, inte ett livstecken.

Samma sommar hade mormors väninna gjort något väldigt förbjudet, hon hade förälskat sig i en tysk soldat. De brvväxlade, men mormors kompis vågade inte ta emot brev på sin adress, så breven skickades till mormor, som sen skickade breven i ett nytt kuvert till sin väninna.

Hur det gick med den kärlekshistorien berättade inte mormor, men hon berättade att hon flera år efteråt stötte ihop med Nils. Han beskrev hur hade skrivit brev efter brev till henne, men rivit sönder allihop, eftersom han hade hört att hon brevväxlade med en tysk soldat.

Mormor säger att hon sörjer honom fortfarande.

Det var alltså inte tyskarna som hade informerat Nils, utan det var norrmän som jobbade på posten som antecknade så fort någon norsk flicka fick brev från någon tysk soldat, och rapporterade detta till motståndsrörelsen. Vissa cyniker säger att norska motståndsrörelsen tog först fart när man upptäckte att norska kvinnor skaffade sig tyska pojkvänner.

Det som man kan fundera på är hur goda gärningar på ett plan kan bli onda gärningar på ett annat plan. Om man har sett Serial Mom så förstår man ganska bra vad jag menar. Likaså kan ett samhälle tro att de gör goda gärningar samtidigt som de stensätter vägen till en ond diktatur. Respekten för andra människor måste vara okränkbar i samhällets normer. Eftersom samhället skall ge en grund för de normer som råder i samhället måste samhället underkasta sig hårdare krav än samhället ställer på sina egna medborgare, annars förlorar samhället sin roll som förebild.

Nu skall jag leta vidare på nätet om varför Marit Paulssen som själv utsattes för övergrepp och myndighetsmissbruk (Liten Ida) inte är Piratpartist. Jag får återkomma i frågan.