Hej
Jag vill undersöka möjligheterna med Wordpress, så jag flyttade bloggen hit:
http://cmagnusb.wordpress.com/
Med vänlig hälsning
C Magnus Berglund
2009-06-13
2009-06-04
Nationaldagsblogg
Lite bakgrund till min fundering över nationaldagen. Jag gjorde värnplikt 1982-83 i Flygvapnet och tänkte faktiskt bli yrkesofficer. Min känsla för... min kärlek till Sverige för att försvara Sverige mot yttre hot gjorde att jag var stolt över att få göra min del. Min slogan var: "Ännu en dag i fredens tjänst!" Jag var (och är) fast övertygad om att ett ordentligt staket gör goda grannar. Sverige var ett land med integritet.
Varför var detta så viktigt för mig? Jo, jag tycker demokrati är den bästa styrelseformen. Hur kan du veta det, frågar den kritiske? Jo, utav de styrelseformer som jag känner till är demokrati den enda som har byggt in ett fredlig övergång till en annan styrelseform. Vill vi välja en diktator, så kan vi utan att en droppe kommer att spillas. Men har man hamnat i någon annan form har man inte val.
Om Sverige skulle vara ockuperat av annat land, skulle undantagsbestämmelser gälla. Eventuella övergrepp skulle inte kunna granskas. Vår personlig integritet skulle vara borta. Anställningstrygghet är borta, arbetstillfällen flyttas om det inte blir så att vår befolkning skulle användas som billig arbetsraft, strejkrätt skulle ha ersatts med hot om arbetsläger. Byråkratin skulle vara enorm. Våra friheter skulle vara som bortblåsta. Ni kan säkert komma på fler problem som gör det oattraktivt att vara ockuperad. Men en sak är kristallklar: Sveriges integritet som land skulle vara borta.
Så jag var en av dem som såg Sovjetunionen som ett hot. Om Sovjet skulle anfalla oss kan jag tänka mig att kanske 100 000 svenskar skulle ha dött, kanske 1-2 miljoner får problem med att leva som förut, dvs skulle på ett eller annat sätt drabbas av en personlig katastrof. Övriga drabbas av inskränkningar av den personliga friheten.
Ok, nu gick det någorlunda bra. Hotet är mycket mindre, och de som känner sig mest hotade idag av Ryssland är främst forna sovjetrepubliker.
Jag blev ju inte yrkesofficer, men skaffade mig trots allt en officersutbildning. Istället satsade jag på ett civilt liv.
Så kom 9/11 med allt tal om kriget mot terrorismen. I USA stiftades nya lagar med expressfart som inskränkte de medborgeliga rättigheterna. Man pratade om Al-Quaida "Basen" och alla var rädda för flygpassagerare med skor på fötterna och nageltänger (men inte spritflaskor... hmm). Säkerhetsbranschen hängde på drevet. Rädsla blev ett paradigm. Patriotism blev den rätta tänket i USA och oliktänkande tystades. Respekten för gamla allierade och neutrala stater reducerades till "Är ni inte med oss är ni emot oss".
I kölvattnet på detta kom rop på att tillvarata amerikanska intressen. Statchefer fick samtal på hög nivå om att det kunde sättas in handelssanktioner.
Det är här som det börjar bli intressant för mig. Jag funderade på om det fanns konspirationer a la Michael Moore som vi hade missat. Tyvärr tror jag inte det, men det finns ett systemfel i tänkandet. När ett säkerhetsföretag vill sälja trygghet, så pekar naturligtvis företaget på hoten som "reella" och ser hur kunderna kommer. Nästa företag gör detsamma och till slut har alla en uppfattning om att hoten verkligen är reella. Sen kommer någon på att hoten är riktade mot amerikaner, så då säljer man in patriotism och protektionism. Och spiralen går vidare, men den går också uppåt. Alla som är rädda, patriotiska och protektionistiska är ju också väljare.
Så därför kan myndighetspersoner stå tillsammans med branschorganisationer för att lite senare stå med svenska myndighetpersoner och förklara hur de ser på hoten om deras branscher och förklara att handelssanktioner kan komma om sverige inte gör si eller så. Genom det enkla faktum att USA är enda kvarvarande supermakten, så sker detta effektivt gentemot alla EU-länder, och tillslut ramlar det ut som direktiv.
Om Sverige skulle införa alla dessa direktiv, skulle i praktiken undantagsbestämmelser gälla. Eventuella övergrepp skulle inte kunna granskas. Vår personlig integritet skulle vara borta. Om handelssaktioner skulle införas skulle vi drabbas ännu hårdare av den ekonomiska krisen. Byråkratin skulle vara enorm. Våra friheter skulle vara som bortblåsta. Ni kan säkert komma på fler problem som gör det oattraktivt att vara ockuperad... öh... stryk ockuperad. Men en sak är kristallklar: Sveriges integritet som land skulle vara borta.
Så nu har jag insett att jag återigen står neutralitetsvakt. Inte mot en ockupation av konventionella vapen, utan en ockupation av jurister, besuttna och reaktionära (när det gäller upphovsrätt) artister och av övervakningsbeivrare. Så min kärlek till Sverige finns kvar men nu älskar jag även Internet. Denna dubbla kärlek växer varje dag jag träffar alla de frivilliga som via bloggar, valsedeldistribution och allmänt volontärsarbete visar att de vill försvara, inte bara sin egen utan även Sveriges och Internets integritet. Kanske inte med blod... men med svett och tårar.
Älska Sverige, var neutralitetsvakt med mig och värna om både Sveriges och Internets Integritet.
Varför var detta så viktigt för mig? Jo, jag tycker demokrati är den bästa styrelseformen. Hur kan du veta det, frågar den kritiske? Jo, utav de styrelseformer som jag känner till är demokrati den enda som har byggt in ett fredlig övergång till en annan styrelseform. Vill vi välja en diktator, så kan vi utan att en droppe kommer att spillas. Men har man hamnat i någon annan form har man inte val.
Om Sverige skulle vara ockuperat av annat land, skulle undantagsbestämmelser gälla. Eventuella övergrepp skulle inte kunna granskas. Vår personlig integritet skulle vara borta. Anställningstrygghet är borta, arbetstillfällen flyttas om det inte blir så att vår befolkning skulle användas som billig arbetsraft, strejkrätt skulle ha ersatts med hot om arbetsläger. Byråkratin skulle vara enorm. Våra friheter skulle vara som bortblåsta. Ni kan säkert komma på fler problem som gör det oattraktivt att vara ockuperad. Men en sak är kristallklar: Sveriges integritet som land skulle vara borta.
Så jag var en av dem som såg Sovjetunionen som ett hot. Om Sovjet skulle anfalla oss kan jag tänka mig att kanske 100 000 svenskar skulle ha dött, kanske 1-2 miljoner får problem med att leva som förut, dvs skulle på ett eller annat sätt drabbas av en personlig katastrof. Övriga drabbas av inskränkningar av den personliga friheten.
Ok, nu gick det någorlunda bra. Hotet är mycket mindre, och de som känner sig mest hotade idag av Ryssland är främst forna sovjetrepubliker.
Jag blev ju inte yrkesofficer, men skaffade mig trots allt en officersutbildning. Istället satsade jag på ett civilt liv.
Så kom 9/11 med allt tal om kriget mot terrorismen. I USA stiftades nya lagar med expressfart som inskränkte de medborgeliga rättigheterna. Man pratade om Al-Quaida "Basen" och alla var rädda för flygpassagerare med skor på fötterna och nageltänger (men inte spritflaskor... hmm). Säkerhetsbranschen hängde på drevet. Rädsla blev ett paradigm. Patriotism blev den rätta tänket i USA och oliktänkande tystades. Respekten för gamla allierade och neutrala stater reducerades till "Är ni inte med oss är ni emot oss".
I kölvattnet på detta kom rop på att tillvarata amerikanska intressen. Statchefer fick samtal på hög nivå om att det kunde sättas in handelssanktioner.
Det är här som det börjar bli intressant för mig. Jag funderade på om det fanns konspirationer a la Michael Moore som vi hade missat. Tyvärr tror jag inte det, men det finns ett systemfel i tänkandet. När ett säkerhetsföretag vill sälja trygghet, så pekar naturligtvis företaget på hoten som "reella" och ser hur kunderna kommer. Nästa företag gör detsamma och till slut har alla en uppfattning om att hoten verkligen är reella. Sen kommer någon på att hoten är riktade mot amerikaner, så då säljer man in patriotism och protektionism. Och spiralen går vidare, men den går också uppåt. Alla som är rädda, patriotiska och protektionistiska är ju också väljare.
Så därför kan myndighetspersoner stå tillsammans med branschorganisationer för att lite senare stå med svenska myndighetpersoner och förklara hur de ser på hoten om deras branscher och förklara att handelssanktioner kan komma om sverige inte gör si eller så. Genom det enkla faktum att USA är enda kvarvarande supermakten, så sker detta effektivt gentemot alla EU-länder, och tillslut ramlar det ut som direktiv.
Om Sverige skulle införa alla dessa direktiv, skulle i praktiken undantagsbestämmelser gälla. Eventuella övergrepp skulle inte kunna granskas. Vår personlig integritet skulle vara borta. Om handelssaktioner skulle införas skulle vi drabbas ännu hårdare av den ekonomiska krisen. Byråkratin skulle vara enorm. Våra friheter skulle vara som bortblåsta. Ni kan säkert komma på fler problem som gör det oattraktivt att vara ockuperad... öh... stryk ockuperad. Men en sak är kristallklar: Sveriges integritet som land skulle vara borta.
Så nu har jag insett att jag återigen står neutralitetsvakt. Inte mot en ockupation av konventionella vapen, utan en ockupation av jurister, besuttna och reaktionära (när det gäller upphovsrätt) artister och av övervakningsbeivrare. Så min kärlek till Sverige finns kvar men nu älskar jag även Internet. Denna dubbla kärlek växer varje dag jag träffar alla de frivilliga som via bloggar, valsedeldistribution och allmänt volontärsarbete visar att de vill försvara, inte bara sin egen utan även Sveriges och Internets integritet. Kanske inte med blod... men med svett och tårar.
Älska Sverige, var neutralitetsvakt med mig och värna om både Sveriges och Internets Integritet.
2009-06-01
Mors dag
Jag är stolt över min mor på många sätt, men idag (som är en bra dag) vill jag belysa hur förlust av privatliv kan påverka hela livet. Det har också påverkat mig så utan min mor skulle jag kanske inte blivit Piratpartist. Men jag börjar med att låta min systerson, Kubilay Utkutug berätta om min mor första kärlek:
Det som man kan fundera på är hur goda gärningar på ett plan kan bli onda gärningar på ett annat plan. Om man har sett Serial Mom så förstår man ganska bra vad jag menar. Likaså kan ett samhälle tro att de gör goda gärningar samtidigt som de stensätter vägen till en ond diktatur. Respekten för andra människor måste vara okränkbar i samhällets normer. Eftersom samhället skall ge en grund för de normer som råder i samhället måste samhället underkasta sig hårdare krav än samhället ställer på sina egna medborgare, annars förlorar samhället sin roll som förebild.
Nu skall jag leta vidare på nätet om varför Marit Paulssen som själv utsattes för övergrepp och myndighetsmissbruk (Liten Ida) inte är Piratpartist. Jag får återkomma i frågan.
Det var alltså inte tyskarna som hade informerat Nils, utan det var norrmän som jobbade på posten som antecknade så fort någon norsk flicka fick brev från någon tysk soldat, och rapporterade detta till motståndsrörelsen. Vissa cyniker säger att norska motståndsrörelsen tog först fart när man upptäckte att norska kvinnor skaffade sig tyska pojkvänner.Mormors ungdomskärlek
Min mormor växte upp i Nordnorge under andra världskriget. Hon var sjutton år och gick i realskolan i Tromsö när hon förälskade sig i en pojke på gymnasiet som hette Nils. Mormor säger att hon inte kommer ihåg riktigt hur det hände de blev ett par, hon säger att redan från första ögonkastet visste de, mormor och Nils, att de älskade varandra. För att komma hem till sin hemby måste mormor på den tiden få ett intyg av tyskarna, en schein, som gjorde att hon kunde resa fritt. Hon var tvungen att passera två fjordar med färja innan hon var hemma, och en gång kunde Nils inte slita sig från henne när det var dags att gå på färjan, så han gick ombord också, utan en schein, vilket faktiskt var ganska farligt, så förälskad var han.
När de var framme klockan tre på natten, låg de under midnattssolen, sida vid sida och höll om varandra, inte mer, det vågade de inte. På morgonen skulle mormor träffa sin mamma som var allt annat än glad när hon såg mormor med en pojke, men när hon fick höra att han var son till skoldirektören mjuknade hon, mormors mamma var nämligen lärarinna.
Nils pappa, skoldirektören var vid den här tiden arresterad av tyskarna och mormor berättade hur de gick förbi Gestapos högkvarter, gång på gång, för att Nils hoppades få se en skymt av sin pappa.
När sommaren var slut skildes de åt, Nils blev soldat och blev placerad på neutralitetsvakt, och mormor väntade och väntade på att få höra ifrån honom. Men inget brev kom, inte ett livstecken.
Samma sommar hade mormors väninna gjort något väldigt förbjudet, hon hade förälskat sig i en tysk soldat. De brvväxlade, men mormors kompis vågade inte ta emot brev på sin adress, så breven skickades till mormor, som sen skickade breven i ett nytt kuvert till sin väninna.
Hur det gick med den kärlekshistorien berättade inte mormor, men hon berättade att hon flera år efteråt stötte ihop med Nils. Han beskrev hur hade skrivit brev efter brev till henne, men rivit sönder allihop, eftersom han hade hört att hon brevväxlade med en tysk soldat.
Mormor säger att hon sörjer honom fortfarande.
Det som man kan fundera på är hur goda gärningar på ett plan kan bli onda gärningar på ett annat plan. Om man har sett Serial Mom så förstår man ganska bra vad jag menar. Likaså kan ett samhälle tro att de gör goda gärningar samtidigt som de stensätter vägen till en ond diktatur. Respekten för andra människor måste vara okränkbar i samhällets normer. Eftersom samhället skall ge en grund för de normer som råder i samhället måste samhället underkasta sig hårdare krav än samhället ställer på sina egna medborgare, annars förlorar samhället sin roll som förebild.
Nu skall jag leta vidare på nätet om varför Marit Paulssen som själv utsattes för övergrepp och myndighetsmissbruk (Liten Ida) inte är Piratpartist. Jag får återkomma i frågan.
2009-05-06
En taxiägares klagan
Ok, jag har gått och funderat på detta i flera veckor och har kommit fram till att om jag inte skriver av mig det här så kommer min skrivkramp att hålla i sig.
Det är inte originellt eller dagsfärskt, men det måste bara göras. Jag ber om ursäkt.
Jag kör taxi. Vi har sett en minskning av taxiåkandet. Alla vet vi att det finns svarttaxi därute. Vissa tar till och med egen bil till tåget och till flyget. Föräldrar åker och hämtar sina barn när de vill hem på natten.
Alla dessa faktorer gör att taxiåkandet minskar. Tyvärr finns det nackdelar med detta. Problemen med svarttaxi är uppenbara, men även kan det vara så att någon förälder inte har riktigt koll på hur många folköl de drack till fotbollen innan de sätter sig vid ratten och kör för att hämta sina barn.
Vi kan också konstatera att parkerade bilar vid flygplatserna utsätts för inbrott. Via hälare osv kommer dessa inbrotttjuvar åt kontakter som de kan använda på knark.
Så vad skall vi göra för att komma tillrätta med problemet. Ett förslag är att stämma mercedes, volkwagen och volvo för medhjälp till svarttaxi, knarkhandel och rattfylla.
Ett annat alternativ är att lägga en extra fordonskatt som går till stöd till taxiförare.
Man kan också tänka sig att bilägare frivilligt får sätta ett månadsmärke på framrutan där det står att de har frivilligt betalat kostnaden för ovanstående problem, så att polisen låter dessa åka utan kontroll.
Eftersom polisen i en rättstat inte kan göra undersökningar utan misstanke, skall naturligtvis taxiägare istället ha rätt att stoppa bilar, stämma ägarna (inte förarna) av dessa bilar och presentera trovärdiga bevis så som en blyertskiss över hur de såg en spritflaska ligga i bilen.
C Magnus Berglund
Nybliven taxiägare
Det är inte originellt eller dagsfärskt, men det måste bara göras. Jag ber om ursäkt.
Jag kör taxi. Vi har sett en minskning av taxiåkandet. Alla vet vi att det finns svarttaxi därute. Vissa tar till och med egen bil till tåget och till flyget. Föräldrar åker och hämtar sina barn när de vill hem på natten.
Alla dessa faktorer gör att taxiåkandet minskar. Tyvärr finns det nackdelar med detta. Problemen med svarttaxi är uppenbara, men även kan det vara så att någon förälder inte har riktigt koll på hur många folköl de drack till fotbollen innan de sätter sig vid ratten och kör för att hämta sina barn.
Vi kan också konstatera att parkerade bilar vid flygplatserna utsätts för inbrott. Via hälare osv kommer dessa inbrotttjuvar åt kontakter som de kan använda på knark.
Så vad skall vi göra för att komma tillrätta med problemet. Ett förslag är att stämma mercedes, volkwagen och volvo för medhjälp till svarttaxi, knarkhandel och rattfylla.
Ett annat alternativ är att lägga en extra fordonskatt som går till stöd till taxiförare.
Man kan också tänka sig att bilägare frivilligt får sätta ett månadsmärke på framrutan där det står att de har frivilligt betalat kostnaden för ovanstående problem, så att polisen låter dessa åka utan kontroll.
Eftersom polisen i en rättstat inte kan göra undersökningar utan misstanke, skall naturligtvis taxiägare istället ha rätt att stoppa bilar, stämma ägarna (inte förarna) av dessa bilar och presentera trovärdiga bevis så som en blyertskiss över hur de såg en spritflaska ligga i bilen.
C Magnus Berglund
Nybliven taxiägare
2009-04-25
Byt synvinkel och se sanningen.
Som ni har märkt är jag inte en flitig bloggare. Jag tar dessutom förgivet att om ni har hittat hit har ni redan läst det mesta i ämnet och framförallt inte är främmande från att självständigt söka på nätet. Därav min lathet i att länka till allt möjligt. Om ni ogillar detta, så skriv en kommentar.
När jag funderar över saker och ting så har jag en vana (ovana) att i mitt huvud vända på saker och ting och se hur jag reagerar. Det är en nyttig övning och kan leda till ja-ha, a-ha och ibland en aaaah upplevelse. Låt oss tillsammans göra en sån övning.
Låt oss ta diskussionen om jäv i The Pirate Bay målet. Tänk er att Tomas Norström har en tvillingbror: Willie Norström. Dessa tvillingbröder har samma utbildning, samma typ av jobb och är lika på alla sätt utom en: Willie är medlem av Piratbyrån. Tänk er nu att att av en slump var det Willie som fick TPB-målet och att konsekvensen blev att vännerna från TPB blev friade.
Blunda nu och föreställ er indignationsprotesterna från antipiratbyrån. Vissa av er som är mer fantasifullt lagda kanske kan höra falsettröster, tordönsvrål osv från de inblandade.
Skulle ni bli förvånade om de protesterade?
Så där. Om Ni är säkra på att antipiratbyrån och deras vänner skulle protestera, så kan ni också vara säker på att även Tomas Norström är jävig.
När jag funderar över saker och ting så har jag en vana (ovana) att i mitt huvud vända på saker och ting och se hur jag reagerar. Det är en nyttig övning och kan leda till ja-ha, a-ha och ibland en aaaah upplevelse. Låt oss tillsammans göra en sån övning.
Låt oss ta diskussionen om jäv i The Pirate Bay målet. Tänk er att Tomas Norström har en tvillingbror: Willie Norström. Dessa tvillingbröder har samma utbildning, samma typ av jobb och är lika på alla sätt utom en: Willie är medlem av Piratbyrån. Tänk er nu att att av en slump var det Willie som fick TPB-målet och att konsekvensen blev att vännerna från TPB blev friade.
Blunda nu och föreställ er indignationsprotesterna från antipiratbyrån. Vissa av er som är mer fantasifullt lagda kanske kan höra falsettröster, tordönsvrål osv från de inblandade.
Skulle ni bli förvånade om de protesterade?
Så där. Om Ni är säkra på att antipiratbyrån och deras vänner skulle protestera, så kan ni också vara säker på att även Tomas Norström är jävig.
2009-04-16
Vår vän Henrik Pontén
Ibland tänker jag på Henrik Pontén. Självklart får han en massa onödiga påhopp. Ibland får han ta emot helt nödvändiga påhopp. från ett Piratpartistiskt perspektiv får man känslan av att han borde lära sig. Men då har man nog inte förstått hur han arbetsmiljö är, i vilken omgivning han agerar. Nu kan jag direkt erkänna att jag aldrig har träffat karln, så detta är naturligtvis rena spekulationer och jag hoppas att bli korrigerad av de som vet i kommentarfunktionen till min blogg.
Vilka krafter påverkar då de val som vår vän Henrik Pontén gör?
Så Henrik vill helst ha tillslag med moralen och folket på sin sida. Men inga smaskiga tillslag i gryningen hos moster Agda som laddar ner Rudolf Valentino, hos söta 8 åriga flickor som laddar ner Rosa helikopter till skoldiskot eller hos unga artister som letar musik att remixa. Helst skulle han nog vilja ha ett tillslag mot sådana som mig; feta, flintskalliga och skäggiga medelålders män som i mitt fall till och med står på Piratpartiets valsedel till EU-parlamentet.
Därför, mina vänner och läsare, så måste vi förstå att vår kanske största fiende kan vara vår största vän. För, om han skippar taktiken och låter hökarna i upphovsrättsindustrin få sin vilja igenom, så kommer vi få svarta rubriker i tidningarna. Folk blir oroliga och upprörda. Piratpartiet kommer framstå som vita riddare och förkämpar för demokratin. Samtidigt kommer Henrik Pontén bli hyllad av upphovsrättsindustrin som handlingskraftig och inte vilken svensk mes-jurist som helst. Kanske nya mer välbetalda uppdrag på europanivå finns som karriärmöjlighet. Chef över EOCP, (European Observatory on Counterfeiting and Piracy) kanske?
Förresten, är det bara jag som läser EOCP som European OPC? Ni vet, det onda företaget Omni Consumer Products (OCP) i Robocop? Ursäkta utvikningen.
Men lyckas han övertyga om taktiken så är det inte bra för fildelningen. Så vad kan vi göra för att se till att han inte lyckas övertyga? Ja, en sak är säker: låter vi oss skrämmas av propagandan så snarare hjälper vi honom i hans taktik. Slutar vi fildela har han goda resultat att visa upp. Går Internetanvändningen ner ytterligare gräver vi pirater vår egen grav.
Så genom att göra det vi helst vill så skyddar vi det vi helst vill.
Och glöm inte att rösta Piratpartiet den 7 juni 2009.
C Magnus Berglund
Värmlänning och EU-kandidat.
Vilka krafter påverkar då de val som vår vän Henrik Pontén gör?
- Som lobbyist och jurist måste han följa lagen. Lagen skrivs av jurister och beslutas av politiker. Dessa grupper måste han som PR-person ha goda förbindelser med.
- Som lobbyist för upphovsrättsindustrin måste han skrämma svenska folket att sluta fildela. Han måste sprida oro hos de som har internetuppkoppling så att det syns och blir uppskattat hos upphovrättsindustrin. Annars kommer de säkert att sparka honom och sätta dig en mer aggressiv bulldog.
- Som taktiker har han insett att det finns ett hot som är värre än fildelningen innan IPRED och det är legal fildelning, vilket med stor sannolikhet blir fallet om Piratpartiet lyckas i först EU-val den 7 juni 2009 och sen riksdagsvalet 19 september 2010, och vi dessutom kan leka "vem vill bli statsminister".
- Som människa har han familj och vänner. I korthet så ber jag alla aktivister och tyckare att låta dessa vara ifred. Även om dessa eventuellt kunde påverka honom, så måste vi respektera Henriks och hans närståendes privatliv. Vilka är vi som vill ha Skyddat privatliv om vi inte är beredda att ge våra fiender samma sak?
Så Henrik vill helst ha tillslag med moralen och folket på sin sida. Men inga smaskiga tillslag i gryningen hos moster Agda som laddar ner Rudolf Valentino, hos söta 8 åriga flickor som laddar ner Rosa helikopter till skoldiskot eller hos unga artister som letar musik att remixa. Helst skulle han nog vilja ha ett tillslag mot sådana som mig; feta, flintskalliga och skäggiga medelålders män som i mitt fall till och med står på Piratpartiets valsedel till EU-parlamentet.
Därför, mina vänner och läsare, så måste vi förstå att vår kanske största fiende kan vara vår största vän. För, om han skippar taktiken och låter hökarna i upphovsrättsindustrin få sin vilja igenom, så kommer vi få svarta rubriker i tidningarna. Folk blir oroliga och upprörda. Piratpartiet kommer framstå som vita riddare och förkämpar för demokratin. Samtidigt kommer Henrik Pontén bli hyllad av upphovsrättsindustrin som handlingskraftig och inte vilken svensk mes-jurist som helst. Kanske nya mer välbetalda uppdrag på europanivå finns som karriärmöjlighet. Chef över EOCP, (European Observatory on Counterfeiting and Piracy) kanske?
Förresten, är det bara jag som läser EOCP som European OPC? Ni vet, det onda företaget Omni Consumer Products (OCP) i Robocop? Ursäkta utvikningen.
Men lyckas han övertyga om taktiken så är det inte bra för fildelningen. Så vad kan vi göra för att se till att han inte lyckas övertyga? Ja, en sak är säker: låter vi oss skrämmas av propagandan så snarare hjälper vi honom i hans taktik. Slutar vi fildela har han goda resultat att visa upp. Går Internetanvändningen ner ytterligare gräver vi pirater vår egen grav.
Så genom att göra det vi helst vill så skyddar vi det vi helst vill.
Och glöm inte att rösta Piratpartiet den 7 juni 2009.
C Magnus Berglund
Värmlänning och EU-kandidat.
2009-04-15
Lite råd om fildelning efter IPRED
Hej
Jag kände igen mig i det Marcin de Kaminski skrev och jag håller med. Däremot lägger jag till lite mer information och råd.
1. Jag tror att det är synd om folk slutar att fildela. Det ger lagstiftarna och lobbyn vatten på sin kvarn att IPRED skulle vara bra. Alltså bör ni fortsätta.
2. Jag tror också att det finns en sort hämndattityd hos de braschorganisationer som säger sig företräda upprättsinnehavare, den så kallade upphovsrättsindustrin. Utav alla som fildelar vill de ta de riktigt stora fiskarna först. Innan pengarna börjar ramla in har de trots allt budgetöverväganden, så de är med all sannolikhet benägna att jobba mot "Most bang for the buck". För om de inte visar på stora framgångar så kommer skivbolag tveka på varför de skall lägga ut pengar på medlemskap.
Det är ju känt att de har haft rätt att under de senaste 30 månader följa IP-nummer och lagra dessa i en databas genom det undantag i personuppgiftlagen (PUL) som datainspektionen har gett. De har säkert sorterat ut de riktigt stora, seedande hjältarna som måltavlor. Därför ger jag de oroliga som frågar mig "vad skall jag göra?" rådet att byta IP-nummer. Så jag ber dem kontakta sin internetleverantör och kolla upp hur man byter. (Det kan stå i FAQen med release/renew som sökord.) Jag vet, det är inget skydd på så sätt, men allt som gör detas databas värdelös är inte fel. :)
3. Dessutom ger jag de oroliga rådet att dra ner på upphastigheten, så att de kan ta bort torrentfilen innan de har delat med sig så att deras kvot blir större än 1. jag chansar här på att en tingrätt skulle försöka gå på proportionalitet, och om upphovsrättsindustrin inte kan visa att en användare inte har laddat upp ett helt verk, så kanske det räcker för rabatt på skadestånd. Även ger jag rådet "bara en torrent i taget". Det är i alla fall en strategi som är bättre än att sluta helt för fildelning i sin helhet. Och när när vi ser hur tingsrätterna bedömer läget och vi känner att tryggheten kommer krypande så ökar vi alla upphastigheten och seedandet.
Det är ju känt att de har haft rätt att under de senaste 30 månader följa IP-nummer och lagra dessa i en databas genom det undantag i personuppgiftlagen (PUL) som datainspektionen har gett. De har säkert sorterat ut de riktigt stora, seedande hjältarna som måltavlor. Därför ger jag de oroliga som frågar mig "vad skall jag göra?" rådet att byta IP-nummer. Så jag ber dem kontakta sin internetleverantör och kolla upp hur man byter. (Det kan stå i FAQen med release/renew som sökord.) Jag vet, det är inget skydd på så sätt, men allt som gör detas databas värdelös är inte fel. :)
3. Dessutom ger jag de oroliga rådet att dra ner på upphastigheten, så att de kan ta bort torrentfilen innan de har delat med sig så att deras kvot blir större än 1. jag chansar här på att en tingrätt skulle försöka gå på proportionalitet, och om upphovsrättsindustrin inte kan visa att en användare inte har laddat upp ett helt verk, så kanske det räcker för rabatt på skadestånd. Även ger jag rådet "bara en torrent i taget". Det är i alla fall en strategi som är bättre än att sluta helt för fildelning i sin helhet. Och när när vi ser hur tingsrätterna bedömer läget och vi känner att tryggheten kommer krypande så ökar vi alla upphastigheten och seedandet.
Avslutningsvis vill jag återigen reptera grundregeln:
Regel nummer ett i det kommande juridiskatipsförinternetanvändare-dokumentet kommer vara "erkänn inget". Regel nummer ett i juridiskatipsförinternetleverantörer borde rimligtvis vara "kräv rättslig prövning".
Direkt kopierat från Marcin de Kaminski
Regel nummer ett i det kommande juridiskatipsförinternetanvändare-dokumentet kommer vara "erkänn inget". Regel nummer ett i juridiskatipsförinternetleverantörer borde rimligtvis vara "kräv rättslig prövning".
Direkt kopierat från Marcin de Kaminski
Med vänlig hälsning
C Magnus Berglund
EU-kandidat för Piratpartiet
(nästan längst ner på listan...)
(nästan längst ner på listan...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
